Maris sitsvinkel
Ryttarens placering på raka och böjda spår
Jag har haft en hel del clinics och sitsträning på ridskolor runt om i Mälardalen under våren. Om jag ber ryttaren att rida på en stor 20 m volt i trav lättridning så flyttar ryttarna oftast sin tyngdpunkt något inåt, precis som det ska vara, eftersom ryttaren behöver vara så nära hästens tyngdpunkt som möjligt. Och placerar alltså sina höfter mitt för hästens höfter på det böjda spåret.
Fast när jag ber ryttarna rida i höger galopp på volten så händer det något hos de flesta ekipage. Ryttaren viker sig i innersidan, sätet ramlar utåt och ryttaren blir ofta dragande i höger tygel. Hästens bog faller utåt så att hästen inte längre ”spårar”, det vill säga går med bakbenen i frambenens spår. De flesta ryttare är högerhänta, vilket troligtvis bidrar till att man gärna håller hårdare i höger tygel än i vänster. Även det bidrar till att hästen faller ut med yttre bogen i volten för att balansera upp ryttaren.
Susanna von Dietze skriver: ”Ryttarens skulderparti och bäcken måste samordnas med varandra”. Jag tycker att jag ofta ser att ryttare har svårt att flytta sin vikt inåt på böjt spår, utan att samtidigt vrida överlivet utåt. För att få hästen att arbeta i balans behöver ryttaren placera sin vikt något inåt på böjt spår så att höfterna hamnar mitt för hästens höfter. Först då sammanfaller ryttarens och hästens tyngdpunkt. Samtidigt behöver ryttaren hålla sina axlar så att de sammanfaller med hästens bogar. Om ryttaren är sned eller stel någonstans i kroppen så har hen svårt att rotera ryggraden åt ena sidan. Här är en skiss som min kompis Kajsa har gjort och som visar axlarnas och höfternas placering på böjt spår. Samtidigt är det förstås viktigt att ryttaren har både sittbenen kvar i sadeln.
Hur gör jag för att placera mig rätt i sadeln på böjt spår?
När jag har clinic brukar jag ta in ekipaget på mitten av ridhuset och handgripligen visa hur ryttaren bör sitta i höger varv. En vanlig kommentar från ryttaren är: ”Nämen nu hänger jag ju på höger sida”. Det är alltså svårt för ryttaren att själv känna efter om hen flyttar sin vikt inåt på böjda spår, eller om hen ramlar utåt. Om ryttaren ramlar utåt så beror det även på att hästen inte är tillräckligt lösgjord i höger sida.
Lenas tips
Min tränare Lena Lilja har tips på det mesta. Hon jobbar med ryttarens sits på tryckmatta, och har lärt sig massor om hur ryttaren placerar sina sittben i sadeln. Enligt hennes erfarenhet så brukar hästarna vara lite stelare i vänster bakben och använder sin kraft till att skjuta på istället för att samla sig. Hon anser att ryttare ofta jobbar mer i höger varv eftersom det är lättare. Då bygger ryttaren bara samling och vinkling i höger bakben vilket gör att högra rygghalvan inte kommer upp tillräckligt utan hästens vänstra rygghalva får bygga mer muskler.
Lenas tips är att öva på att rida en åttvolt i trav. Då ser man tydligt om volterna blir lika stora, ofta blir vänstervolten större än höger. Och ryttaren behöver vara noga med att vrida skuldrorna så att de kommer mitt för hästens bogar. Det hjälper även till att få höfterna rätt placerade.
Har du något tips på det här med samordningen av bäcken och höfter? Och hur du gör för att placera dig rätt i sadeln på böjt spår?
Min erfarenhet av att utveckla Rider Analysis
Jag vill gärna berätta om hur jag själv har förbättrat min sits genom mitt arbete med att utveckla Rider Analysis.
Det kändes väldigt spännande när min kollega Charlotta och jag gjorde den första sitsmätningen. Det var en varm sommardag och jag red i trav nedsittning. Jag försökte sitta fint och följa med mjukt i hästens rörelser. Även om jag ridit i hela mitt liv så hade jag egentligen ingen aning om hur min sits och mina rörelser i sadeln egentligen ser ut. Jag har fått förlita mig på min egen känsla och mina tränares instruktioner.
Till att börja med använde vi en separat sensor för att ladda ner en massa data som visar sig i form av rörelsekurvor. Sen bokade vi in ett möte med Christer Norström, adjungerad professor på KTH och en av Sveriges främsta experter på just rörelsedata. De grafer vi fick fram visade mina rörelser upp och ned, fram och tillbaka och sida till sida under ridning. Det såg helt obegripligt ut.
En av kurvorna visade hur mycket kraft jag kommer ner med i sadeln.
– Oj, sa Christer häpen. Vad gör ni egentligen med era hästar?
Det visade sig att jag kom ner med otroligt mycket kraft i sadeln, en kraft som närmade sig 300 kilo. När hästen travar så omväxlande accelererar och bromsar den upp sig i varje travsteg. I det moment när hästen bromsar upp sig så kommer ryttaren ner med stor kraft i sadeln. 300 kilo, det kan inte vara möjligt, tänkte jag. Stackars häst. Det jag dessutom kunde se var att kurvorna var ”hackiga” istället för runda och mjuka. Och inte nog med det. I mina rörelser fram och tillbaka syntes att jag ofta kom efter i det moment då hästen accelererar. Inte så kul. När den kurva som visar min rörelse sida till sida var ojämn och hade ”pikar” åt ena hållet så blev jag nästan gråtfärdig.
Sagt och gjort. Efter ett otal mätningar och analyser under arbetet med att utveckla Rider Analysis så har jag lyckats minska kraften som jag kommer ner med i sadeln med ca en tredjedel. Omräknat i kilo så blir det närmare 100 kg! Som alltså är den kraft som jag kommer ner med i sadeln i varje steg som hästen tar vilket gör att jag sliter mindre både på min häst och på min egen kropp.
Hur har jag gjort? Jo jag har jobbat med att stärka mina benmuskler och med att fördela kraften mer mellan mitt säte, mina ben och stödet i stigbygeln. Dessutom har jag jobbat med att bli mjukare och smidigare i både höfter och axlar för att kunna röra mig mjukt upp och ned och ”swing with the horse”. Det gäller ju att skapa en mjuk rörelse som är gemensam med hästen, att försöka rida MED hästen istället för emot. Att stärka min core för att bli stadigare när hästen accelererar framåt jobbar jag fortfarande på, det verkar ta längre tid.
Jag kan konstatera att det har varit en superspännande resa så här långt med att utveckla digitala hjälpmedel för ryttare. Ett stort framsteg är att vi numera använder iPhonen för att samla in data istället för en separat sensor. Numera är det ett välkänt faktum att ryttaren har stor inverkan på hästens hälsa och välbefinnande. Ett första steg är att vi behöver bli medvetna om hur vi sitter och hur vi rör oss till häst. Först då kan vi jobba med att bli bättre. För visst vill vi att hästen ska må bra och få ett långt och friskt liv!
Vill du också jobba med att bli en bättre last för din häst att bära? Här hittar du en länk till vår Rider Analysis – ladda ner appen redan idag!
Har du gett några nyårslöften? Eller satt upp några mål för 2023?
Vi är alla laddade och fulla av föresatser inför ett nytt år. Vi ska börja träna, bli mer effektiva eller kanske rida en klass högre än förra året.
Men vad säger hästen? Häromdagen när jag gick och hämtade Darwin i en lerig, isig hage så förundrades jag över hur glad och förväntansfull han är varje gång jag hämtar honom för att rida. Öronen är framåt och han lägger huvudet på sned för att tigga en morot till. Trots att väglaget gör att det blir mycket ridning i ridhus så här års så jobbar han på med öronen framåt så snart jag tar tyglarna. Efter en stund har både han och jag mjukat upp våra kroppar och han frustar belåtet.
Vad kan jag göra för att min häst och jag ska bli ett samspelt ekipage? Hur kan jag rida med minsta möjliga slitage och hur blir jag en bättre last för min häst att bära?
Själv startar jag året med att göra en Rider Analysis – en ryttaranalys som mäter hur jag rör mig i sadeln under ridning. Hur mycket kraft kommer jag ner med i sadeln? Rider jag i en jämn takt? Följer jag med i hästens rörelse framåt eller hamnar jag efter och stjäl energi från hästen? Är min kropp spänd eller följsam? Så skapar jag ett bra utgångsläge och vet vad jag behöver jobba på att förbättra.
Vill du också starta året med en ryttaranalys? Klicka här!
Skänkelns inverkan och placering
Hur använder jag min skänkel som ryttare?
Och hur inverkar jag med min skänkel när jag rider på volt eller i öppna? Eller när jag vill samla hästen?
Idag när jag red på Darwin så funderade jag på skänkelns placering och inverkan. Jag vill gärna, liksom många andra ryttare, rida för mycket med knäna och låren istället för att använda hela benet. Jag har helt enkelt svårt att få hela benet att ligga jämnt runt hästen. Så kom jag plötsligt ihåg vad Pia Tillberg, sjukgymnast och ryttare, sa till mig en gång. Att när jag vill flytta hästen sidvärts till exempel i öppna eller skänkelvikning så ska jag använda den del av hamstringsmuskeln som ligger lite längre bak på låret. Jag provade med det och kände helt tydligt att Darwin mjuknade i innersidan. Om jag gör som jag brukar och använder insidan av låret så upplever jag att jag spänner mig samtidigt i höften. När jag använder den del av hamstrings som ligger lite längre bak på lårets insida så får jag en helt annan inverkan med innerskänkeln. Då inverkar jag även mer med inre sittbenet och får därigenom hästen att aktivera inre bakbenet.
Jag öppnade Ridhandboken del 1 (den tyska) för att läsa vad det står om skänkelns placering och funktion. Där står det att ryttaren ska sitta i sadeln utan att spänna musklerna i sätet eller på insidan av låret. Vidare ska underskänklar och fötter hänga ned ledigt och naturligt och ryttaren ska känna en mjuk kontakt med hästen utan att klämma med underskänkeln. Nån gång har jag hört uttrycket att ryttaren ska: ”känna värmen från hästen genom skänkeln”. Min tränare Lena Lilja pratar ofta om vikten av att placera underskänkeln direkt under sittbenen. Och att det är viktigt att skänkeln ligger still intill hästen utan att trycka. När ryttaren använder skänkeln ska hästen reagera för ett kort tryck.
Hur ska jag ändra skänkelns inverkan när jag vill att hästen ska öka sin samling? Här brukar Lena säga att det finns tre olika sätt att placera skänkeln beroende av hur jag vill inverka på hästen. När jag vill att hästen ska gå framåt så placerar jag skänkeln något längre fram. Så finns nummer två som är normalläget med skänkeln i rak lodlinje med axlar och höfter. När jag sen ska samla så drar jag tillbaka skänkeln samtidigt som jag lägger intill överskänkeln mer eftersom jag då blir lättare i sadeln. Då underlättar det för hästen att höja ryggen – vilket jag vill i samlingen. Om hästen har lång rygg så blir det längre avstånd mellan skänkelhjälperna än på en häst med en kort rygg.
Nästa gång du rider: funderar på vilken del av benet, alltså vilken muskel du använder när du flyttar din häst sidvärts. Och hur ändrar du ditt skänkelläge när du vill öka samlingen?
Är min häst positiv till arbete?
Jag läste en intressant artikel (Kreuger et al., 2022) om oliksidighet hos hästar. Jag fastnade för ett ställe i artikeln där författarna hänvisade till en studie där hästar som har en positiv inställning startar med höger framben när de börjar skritta efter att ha stått still, medan pessimistiska hästar startar med vänster framben. Alltså letade jag reda på även den studien (Marr et al., 2018). Där visade forskarna att när hästar konfronteras med ett okänt, neutralt föremål så var de hästar som startade med höger framben snabbare med att undersöka föremålet, och var därför mer positivt inställda än dem som startade med vänster.
Naturligtvis så testade jag att starta fyra gånger från stillastående med min häst Darwin och kände mig väldigt nöjd när han startade med höger framben alla fyra gångerna. Wow, tänkte jag. Darwin är alltså väldigt optimistisk!
När jag dagen efter tränade för Lena Lilja så berättade jag vad jag läst för henne. Nu är ju Lena väldigt kunnig och även klurig. Hon kommenterade att hästen inte bara börjar gå med ena frambenen utan även med ena bakbenen. Eftersom Darwin startar med höger framben så kommer vänster bakben att bli det ben som han sätter i marken efter att höger framben har lämnat marken. Och Darwins starkaste bakben är just vänster. Om han startat med vänster framben så hade han alltså behövt sätta i höger bakben direkt efter, och det vill han troligtvis undvika.
Vi konstaterade att det är viktigt att försöka få hästen att aktivera båda sina bakben. Att redan i skrittarbetet kontrollera att hästen aktiverar först det ena och sen det andra bakbenet och att hästen sen startar i trav med bakbenet under sig. Man kan även tänka sig att det kan vara intressant information för ryttaren att kolla vilket framben hästen startar med. Det kan ge svar på om hästen exempelvis har ett svagare bakben. Kanske det till och med kan vara något att titta på exempelvis när man ska köpa häst. Vad tror ni?
Fråga: Så vilket framben startar DIN häst med från stillastående?
Mari Zetterqvist Blokhuis
